Nu eller aldrig

Två mycket långa dagar med möte är över. Men det var verkligen peppande, mitt Klimataktions-engagemang kändes lite slött förra året. Jag ville mycket men lyckades in få någonting gjort kändes det som. Min energi fanns inte riktigt där. Men med ett halvår kvar till COP 15-mötet i Köpenhamn känner även jag pressen att ska vi göra något måste det göras nu. Det är vår tids viktigaste toppmöte och må låta överdrivet dramatiskt att säga att jordens framtid kommer att avgöras dessa dagar i december men det kan faktiskt vara så. Det är dags att dra igång Klimataktion Umeå igen samt synas så mycket vi kan på riksnivå. Vi kan inte luta oss tillbaka och vänta på att andra ska göra jobbet. Vill vi verkligen ändra kurs på klimatförändringarna måste vi agera snarast, helst igår. Annika lärde mig en bra jämförelse idag: "Om du visste att du med 90% risk skulle krascha om du klev på ett flygplan, skulle du göra det då?" Men tydligen är det värt att ta risken att vår planet kommer att kraschlanda, istället för att göra allt vi kan för att stoppa det.

Detta blev lite rörigt, jag skyller det på en lång vecka och alldeles för lite sömn i helgen. Men nu väntar nattbussen hem till Ume och sen en hel vecka utan någonting mer inplanerat än att plocka upp Madeleine på tågstationen.