Min tur

Så var det dags att ge upp vegankollektivlivet och bli sambo. Inget mer tantsnuskaltare, inga mer nattliga aktioner mot grannarna, inget mer skrämma sambosar med Åke. Jenny är inte så rädd för Åke. Jag ska till hösten börja plugga någonting som verkligen leder någonstans. Det ska bli roligt att få någon struktur på vardagen men samtidigt känns det som om allt blir mycket mer seriöst. Jag kan inte längre komma på att jag vill till Indien och bara dra eller plugga flummiga kurser på konsthögskolan. 

Nästa vecka packar vi ihop Jennys saker och flyttar hit henne, sen är det några veckor med massa människor och flyttkartonger i hela lägenheten som väntar. I sommar kommer Madeleine så det blir en mjukstart för sambolivet för min och Jennys del.  Vi har bestämt oss för att bo kvar i fyran på Ålidhem. Men tydligen så är våra 80-tals soffor inte vuxna och stilrena nog så det blir till att få lägenheten att växa upp. Det ska samtidigt bli skönt att lägenheten blir min och Jennys, att det blir något nytt. Fast eftersom vi båda är fattiga som kyrkråttor så lär det dröja en stund..

Jag har en månad till av hemmafruande framför mig innan jag börjar jobba igen. Fram tills dess ska jag slöa, åka till Stockholm på möte, vara allmänt huslig samt leta yogainstruktörsjobb. Jag var på IKSU igår och pratade med yogaansvarige där så vi får väl se vad som händer. Jag är dock redan lite uttråkad på mitt hemmafruliv men som tur är så har Jenny sin sista dag på jobb idag så sen har jag i alla fall en partner in crime.