Idag tog jag och Mads Soffan på en promenad till Nydalahöjd. Där ska Soffan och Madeleine nu bo i ett korridorsrum och lämnar alltså mig och Jenny helt till oss själva. Jag har inte förstått att hon inte bor här längre. Flytten var så smärtfri, fast hon flyttade ju inte upp med så mycket grejer och har inte lyckats samla på sig så mycket heller. Två rundor med bil och en med kundvagn och helt plötsligt bor vi inte ihop längre. När vi gick på gymnasiet brukade vi drömma om att vi skulle flytta till Umeå och dela lägenhet. Men vi insåg på senare år att vi skulle slå ihjäl varandra om vi bodde ihop någon längre tid. Så jag tror att den här sommaren var perfekt längd, även om jag kommer att sakna henne. Det var mysigt att bara ha henne här. Hon gör inte så mycket väsen av sig, utan smyger mest runt. Det var som att ha sin egen lilla hustomte. Men samtidigt hann vi nästan aldrig ses eftersom vi bara gick om varandra hela tiden så det kanske blir bättre nu, när vi måste göra tid för varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar