Röstad och klar

Imorn drar Anna, Limlit och Alwina söderut. Moa kommer och hämtar upp Mao. Detta är sista dagen på Elken. Men det känns som om det var över för länge sen. Allting har varit så upp och ner och rörigt på senaste att den där Elken-mys-känslan inte riktigt infunnit sig. Men ingenting varar för alltid och nu känner jag verkligen för att bara komma i ordning och få någon sorts vardag igen. Det känns som om jag verkligen ältar detta men jag är så spänd över att få inreda och fixa allt.

Nu försöker Madeleine och Jenny installera ett trådlöst nätverkskort i Jennys dator. Själv sitter jag och försöker inte ens verka teknisk utan spelar fin musik för dem. Innan installerade Jenny vår nya skrivare, jag försökte inte hjälpa till särskilt mycket så heller. När vi installerade nätverket gjorde jag mitt på den tekniska fronten  för ett tag.